Cowgirl up!

Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjligen mattes som tyckte det var en bra idé att skritta understimulerad kossehäst i barbackapad medan det ösregnade och en gammal hagkompis fick springa... )

Nej, pirrigt för det är ungefär här bakslagen har kommit.  Men hon är ju envis, vår veterinär Eva, så igår satt jag upp enligt plan och skrittade 10 minuter. Med riktig sadel...

Först promenerade vi till fots ordentligt i båda varven för att värma upp. Boogie vill hellre gå i högre varv än vänster även om jag inte kan se någon skillnad i rörelsekvaliteten. Hon kliver entusiastiskt på i båda varven. Något jag får hålla ögonen på, om det är vanemässigt eller fortfarande mer obekvämt. Hur vet jag  att hon hellre vill gå i höger varv än vänster? Jo, när hon är lös och kan välja fritt så är det höger hon föreslår i första hand. Om jag leder henne och byter varv så placerar hon om sig så hon vallar mig in i höger varv. Men om jag visar åt vänster så följer hon den signalen. Så det är en preferens åt höger men inte mer än så.

Efter promenerande släppte jag henne medan jag fixade med mina nu alltför varma och klumpiga kläder. 

Varm i hjärtat när Boogie då på eget initiativ knatar iväg och ställer sig uppfordrande vid uppsittningspallen    

Så fick jag sitta på väldigt glad och villig häst som bombarderade mig med förslag till olika krumelurer (skolor heter det nog). Mitt fokus är  på klick för avslappning rakt framåt. Krumelurerna får ligga på lite utsläckning tills vi har klartecken för dem. Att "bara skritta" är en egen konstform på en klickertränad konvalescenthäst i jakt på stimulans. Minsta justering av min något ringrostiga kropp tolkas som en signal till att utföra något helt annat. Så roligt med uppmärksam arbetsvillig häst och så frustrerande att inte få göra något av det.   Jag kommer att försöka göra det mesta uppsuttna skrittandet utomhus där rakt fram blir mer logiskt än på vår arena för krumelutter.  Kruxet är bara att det också kan bli en annan sorts krumelurer om det regnar på texasprinsessan. 

Efter vår lilla uppsuttna stund var det än mer promenad. Så tänkte jag att jag ville stämma av hur hon upplevt det uppsuttna arbetet genom att släppa henne lös igen och ställa mig på pallen. 

Boogie tvekade inte en sekund.

Hon dockade genast in i perfekt position för matte att bekvämt kliva på igen. Så härligt det är att ha sätt att faktiskt fråga hästen hur träningen känns, allra helst när det handlar om rehabilitering. 

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ingångsättning. Igen. Kanske blir det bra, kanske inte.

Jag väljer medvetet att inte dela diagnoser och detaljer. Jag har lärt mig att jag inte mår bättre av alla välmenade tips och förslag som hästfolk då vill dela med sig av. Det kan jämföras med tiden som gravid med första barnet när kreti och pleti ska berätta om alla märkliga graviditeter och dramatiska förlossningar de kan komma på. Spännande, kul och ångestreducerande för den som pratar, tvärom för den som ska ta emot. 

Just precis nu har jag en häst som känner sig pigg och smärtfri. Jag har egentligen inte högre krav på "lyckad behandling" än så. Att hon mår bra och inte har ont. VAD vi kan göra tillsammans är så mycket mindre viktigt än att vi KAN göra något tillsammans. Att vi kan fortsätta vara tillsammans. 

Nu har vi dock en veterinär som anser att uppsuttet arbete är nödvändigt för den framtida hälsan. Jag är inte helt säker på att det är alldeles sant  - med tanke på vilken stor värld av icke-uppsuttet arbete som "vanligt hästfolk" inte känner till. Men om det är så att vi så småningom åter ska kunna färdas tillsammans i terräng i de hastigheter Boogie själv väljer när hon känner sig frisk och kry, då kan det nog vara en fördel om jag kan sitta uppepå...

Hon tycker redan att jag är något av ett släpankare på skrittpromenaderna...

Vi börjar lite försiktigt rida igen om en vecka. Med sadel denna gång... Den senaste igångsättningen tyckte jag att barbacka padden var tillräcklig för lite skritt i ridhuset i 20 minuter. Pfft... Där sprack 0:an efter 11 år och 2 månaders samvaro. Vi blev nog lika snopna bägget två. Så då har vi fått vara med om även det tillsammans. 

Fortsättning följer. Tack och lov   

Några bilder från en både härlig och oviss sommar...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge.
Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären.
Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden.
Det var mysigt men lite småsömnigt på något vis.

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag.
Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på bantarbetet tillsammans med Bella och Macha sedan början av maj.

kursiv textMustangkontakt

Vid återbesök på Mälarkliniken i torsdags fick vi göra arbetsprov. Springa på hårt, grusigt underlag i 27 ?C i 15 minuter var inget som Boogie erbjöd frivilligt eller ens mot betalning så det blev att knapra en del på förtroendekapitalet ?

Men slutresultatet blev klartecken till igångsättning.
Massor av skritt, 30 min om dagen första veckan, sedan 60 min och uppåt.
Trav i tio minuters intervall om två veckor.

Om två månader ska hon vara uppe i fullt arbete. (Vad nu det är ?)

Så nu kör vi.

Dag 1 blev 30 min promenad med pleasurehäst på släp.

Pleasurehästen trivs inte riktigt som promenadhäst. Han vill hellre leka spårhund.

Och efter fredagsfys så får man fredagsmys, det har han lärt sig på insta.

Boogie har inte några invändningar mot det. Gräset i den egna hagen är millimeterkort nu.